Regnet som kom i morse var så välkommet. Jag var tvungen att gå ut och bara andas. Det doftade växthus. Man rikitigt kunde höra hur blommor, gräs och träd drack. Sonen klättrade på hala berg hela vägen upp till utkikspunkten.
Såg du havet – frågade jag.
Nej jag vände mig aldrig om åt det hållet -svarade han bekymmerslöst.
Det var då jag kom på att jag kanske aldrig tittat åt något annat håll än just havet däruppe….
I bland måste man gå vidare i den situation som är – även för att situationen är precis som den är. Just det gör vi nu. Lite tack vare allt stöd vi fått från allt och alla och inte minst för att jag, maken och sonen är så trygga i oss som vi är. Vi vågar vara ledsna, vågar vara arga och vågar ha skitkul.
De andra barnen saknas oss helt galet…men livet går ändå vidare. Vi vet att de snart är tillbaka hos oss, länge!
Tillbaka i paradiset igen. Min son, min make och jag. Några andra barn fick vi inte med oss. Det är tomt, det gör ont. Vi får lugnande besked om att det här med att behålla barnen i det här läget inför rättegången är nog bland det sämsta motparten kan göra. Hur mycket hon kommer att förlora på det osv osv . Vi har via Ingrid Carlqvist kunnat ta del av den dom Solna Tingsrätt satte för några veckor sedan (se nedan). Allt det där är säkert bra, men just nu saknas två älskade barn kring vårt matbord (den äldsta kommer snart).
En liten bonusbror kommer för första gången på så länge han kan minnas, att fira semester utan sin bäste vän och bonusbror. Och han förstår inte varför. Vem gör det?
Dom från Solna Tingrätt i vårdnadstvistmål:
“När lagstiftaren förordnade att hänsyn skulle tas till barnens vilja med beaktande av barnets ålder och mognad har det inte föresvävat att barnen skulle försättas i en situation där barnet verkligen skulle göra ett otvetydigt och avgörande val mellan sina föräldrar. Ett sådant val är omänskligt att begära av barnet. Det handlar om de viktigaste personerna i barnets liv. Dessa vill inte barnen välja mellan. Barnet vill ha bägge. Om ett sådant ‘val’ sätts i händerna på barnet vore det detsamma som att öppna dörren för att barnen blir en bricka i ett spel mellan en eller två destruktiva och egocentriska föräldrar.
Lagregleringen syftar i stället till motsatsen, att barnen inte skall vara tillbehör till föräldrarnas konflikt utan att varje barn var för sig skulle ses till sina behov och egenskaper och att de alltid skall bli hörda och respekterade. När barnens vilja skall belysas handlar det således att se en mer komplex och unik bild för varje barn.
Ingen hugger av den hand som föder dem. I dagens läge är barnen K helt beroende av (mamman). Det är därmed självklart att de uttrycker vad hon önskar höra av dem, även när de talar med andra vuxna. Att de uttryckt att de vill bo hos henne är därmed inte något som kan ses som bevis för deras ‘vilja’. Det finns därtill tecken som utvisar andra behov. Flera har uppfattat att (pojken) bär på en saknad efter sin pappa. De yngsta flickorna tyr sig till sin pappa och är ibland ömhetstörstande. (Mellanflickan) är den som är genomgående mest aggressiv. Men inte heller detta behöver bevisa ett självklart avståndstagande utan det kan även vara ett uttryck för att hon har svårast för att med något lugn hantera konflikten.
Tingsrätten finner således att omständigheterna i målet är sådana att barnens s k vilja inte utgör någon omständighet av avgörande betydelse. Tingsrätten finner att dessa barn i stället har varit utsatta för hård press och manipulation och behöver skyddas från att bli en spjutspets i en kamp som egentligen inte är deras.”
Därefter beslutar Solna att pappan (trots att han inte krävt det) ska ha ensam vårdnad om barnen. Mamman ska lämna dem ifrån sig vid fastslagna datum – vid ett vite av 50 000 kronor per barn! Solna tingsrätt menar att mamman är så skadlig för barnen att hon till en början inte ska få ha någon kontakt med dem alls.
“Barnen kan inte fortsättningsvis bo hos någon som förgiftar deras synsätt på en högst vanlig pappa. (Pappan) har genom hela processen och dessförinnan hållit en låg profil när det gäller barnen. Hans yrkanden i målet går ut på att såväl han som (mamma) på sikt skall utgöra en lika stor del i barnens liv. Han är därmed uppenbarligen den som har de bästa förutsättningarna att på sikt tillse att barnen kan få tillgång till båda föräldrarna.
Men till en början förbjuder tingsrätten alltså kontakt mellan mor och barn, detta för att mamman inte ska kunna sabotera pappans möjlighet att återknyta till barnen. Om hon inte respekterar detta uppmanar tingsrätten pappan att ansöka om besöksförbud mot mamman. Först i september ska mamman få börja träffa barnen igen, ett i taget under sex timmar i närvaro av kontaktperson, en gång var tredje vecka för vart och ett av barnen. Från februari 2010 får mamman träffa alla barnen samtidigt, under åtta timmar varannan vecka i närvaro av kontaktperson. I september 2010 får hon träffa dem varannan helg och 2011 får hon fullt umgänge med semester och lov.
Nu är vi framme i Skövde….frågan dyker upp igen. Skulle vi trivas här? Svaret kommer lika fort. NEJ
Men mellan Skövde och Skara bor bonden Anders. Hos honom har jag bott med Movitz när han var två år. Då sa han att bonden Anders höns sjöng. De ni….det visste ni inte att det fanns mellan Skara och Skövde
Jag är besatt av tanken på hur det skulle vara om vi bodde på olika ställen. Nu tänker jag på hur det skulle vara att bo i Uddevalla. Jag rullar igenom Uddevalla nu men försvann snabbt in i en tunnel. Det var skumt….vad har de att dölja. Vad var det som vi förbipasserande inte fick se. Och nu en stor mur…..mycket märkligt.
Undrar om barnen skulle lägga sig till med dialekt, eller börja med en skum sport som “alla” i Uddevalla spelar. Kanske skulle maken och jag ägna en stor del åt att äta middag med grannarna Åke och Siv….jag vet inte….
Tänk om folk skulle tycka att vi var snobbiga….jag som inte ens äger en Pradaväska längre sedan den senaste tog slut.
Jag lär aldrig få reda på det för jag åkte genom en tunnel och bakom en stor mur.
Jag sitter på tåget och reser genom Bohuslän. Det är vackert. Otroligt vackert. Jag är helt ensam i första klass. Kanske kommer några andra och kliver på efter Uddevalla.
Värmen utanför syns – men känns inte här inne i luftkonditioneringen. Så skönt. Jag är påväg mot Stockholm för att hämta mina pojkar. Dessa ljuvliga små varelser som saknats oss så mycket under veckorna som gått. Om ett par veckor kommer flickorna också. Kan bara tänka mig hur mycket de kommer att sitta och fnissa på tåget ned.
Det är romantistkt att åka tåg…ljudet, naturen och själva atmosfären. Man förväntar sig nästan att träffa någon spännande person. Fast nu sitter ju jag ensam i första klass så chanserna är inte så stora. Jag är lite kissnödig och undrar om jag måste ta med mig datorn in på toa. Jag hör makens myndiga stämma…han som tar med sig sin mobil när han går på toa på en restaurang fastän jag sitter kvar vid bordet. Eller pappa som låste bilen uppe på en tomt, långt från vägen och när vi satt där – på Blidö.
Nä – man kan ge sig sjutton på att den skulle försvinna om jag går och kissar. Och då får de rätt – och det kan jag inte leva med.
Satt vid frukostbordet och läste en bilaga om att resa till Thailand. Jag tittar på de så bekanta bilderna av stränder, palmer och longboats. Jag har varit där många gånger nu. Oftast sitter jag och drägglar över bilderna, önskar att jag skulle vinna en jäkla massa pengar och bjuda med mig både familj och vänner. Jag vill till min bror, min svägerska och inte minst min älskade brorsdotter.
I morse när jag läste broschyren och tittade på bilderna hände något annat. Thailand kändes inte alls lika desperat lockande. Solen här utanför var otroligt varm redan innan klockan 10 på morgonen. Stranden i Kilesand eller Darling Bay är vit, finkornig och vacker. Havet har magiska färger när himlen och solen speglas i vattnet. Vattnet är klart och även ute på havet ser jag en bra bit ned mot botten. Naturen är skarp i sina färger.
I går kväll grillade vi nyfångad makrill, fyllde den med egenodlade örter och åt färskpotatis till. Sedan tog vi flakmoppen bort till Sundets skaldjurscafé. Per tog en kall öl och jag ett fantastiskt gott glas kallt vitt vin. Solen kämpade sig motvilligt ned bakom nordKoster. Men inte helt.
Vi 23 åkte vi tillbaka hem. Över vägen sprang en rådjursbock och på vår äng gick fasanen Bertil och tjoade. Vi satte oss på berget med en kall folköl. Ljuset ville inte försvinna – inte värmen heller. Till 00.30 satt vi ute. Trots att solen givetvis var helt borta så var inte ljuset det. Ett litet magiskt ljus låg kvar hela natten.
Så när jag tittade på bilderna fanns ingen som helst längtan över att lämna Sverige i mig. Den enda längtan som kvarstod var efter bror, svägerska och älskade lilla Sonia. Och mina barn såklart…men de är ju snart tillbaka.
För er som – liksom jag – tycker att det är dax att omvärdera den “givna” rollen som mammor så många gånger fått i vårdnadstvister. För ni som också anser att pappan är minst lika viktig. Läs gärna Ingrids blogg. Hon är mycket påläst och har stor erfarenhet av många fall.
http://ingrid-carlqvist.blogspot.com/
Jag vill också passa på att påminna igen om http://daddys.blogg.se/ som också är en sorglig historia.
Många gånger skäms jag över vårt land. Kan till och med bli riktigt trött på det. Men det finns några lagar som jag är mycket nöjd med att vi har i det här landet.
Förbudet att slå barn. Det borde vara en självklart att man inte ger sig på någon som är mindre och dessutom i beroendesituation, men det är det tydligen inte för alla. Lagen är mycket mycket viktig. Att följa den är viktigare!
Allemansrätten. Hur fantastiskt är det inte att få vandra i naturen. Att få ta del av strand, skog, klippor och berg. Svårt att ens tänka sig något annat i vårt vackra land.
Yttrandefriheten. Tänk så skönt att få tänka och tycka högt i både röst och tryck. Att olika åsikter får blandas, stötas och blötas.
Eftersom jag har stalkers på min blogg av flera olika skäl så vill jag avsluta med att påminna om lagen och min rättighet att uttrycka både kärlek, ilska, avsky och beundran! Jag har också rätt att begränsa det jag vill uttrycka för att de jag vill uttrycka det för ska få ta del av det och inte andra. Det har jag sett mig nödgat att göra då jag ser att sökningarna på uttryck och namn göra att min blogg framstår som att den skulle handla om bara dessa och detta. Det gör den inte – långt från. Den handlar om mitt liv.
Yttrandefrihetsgrundlag (1991:1469)
1 kap. Grundläggande bestämmelser
1 § Varje svensk medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i ljudradio, television och vissa liknande överföringar samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.
Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag.
Vad som sägs i grundlagen om radioprogram gäller förutom program i ljudradio också program i television och innehållet i vissa andra överföringar av ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor.
Med tekniska upptagningar avses i denna grundlag upptagningar som innehåller text, bild eller ljud och som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.
Med databas avses i denna grundlag en samling av information lagrad för automatiserad behandling. Lag (2002:909).
I dag hade jag en koversation med en vän. Den gjorde mig glad!
tycker om dina små historier i bloggen 
jag diskuterade vardagslyx och att vårda kärleken med en kollega häromdagen, och refererade till små anekdoter jag läst över tiden här på fb och i din blogg…
beskrev ert hem, som “huset där kärleken bor”
hihi…ja jag är kär…och jag tror att Per är lite kär också för helst av allt är vi tillsammans…
hur ofta händer det att man träffar en sån i livet?
det är som det SKA vara (eller borde)
typ aldrig, är jag rädd
ja men med min erfarenhet…inte så ofta som det ÄR så
nu börjar Miss Marple!!!!
så även min
have fun
Jag är brun. Trots att vi inte alls legat och pressat. Vi har fnulat på med små saker, varit och gått, suttit på däcket och pratat. Solen har tydligen kommit åt ändå för jag är verkligen brun.
I dag har det varit magiskt sommarväder. Vi dukade sommarfint och offrade sedan en timme på stranden. Maken ägnar kvällen åt att fiska nere i Brevik. Hoppas han får nåt!
Jag längtar efter barnen. Det är inte ett dugg skönt att vara barnfri här. Vi ser deras “vapen” på berget och önskar att de skulle springa ut från någon buske och leka med dem. Det är så tomt i deras rum, där ligger bara några Kalle Ankor och en och annan korsordstidningen kvar.
Efter så många år med delad vårdnad så borde jag vara väldigt van – men nu längtar jag. Inte minst är det jobbigt när jag vet att de ska vara borta mer än dubbelt så länge än vanligt.
Det är inte lätt…
Ön flirtar med oss genom att visa samma sol som nattade oss i går. Solen sken nog tills den nästan aldrig gick ned. Men jag och maken somnade löjligt tidigt eftersom vi hade varit vakna hela natten och förflyttat oss hit.
Maken somnade en stund på däcket i går och då passade jag på att gå en egen promenad över strandängarna. Jag satt länge längst ut på en klippa och efter 45 minuter hade en fårmamma fått sådant förtroende för mig att jag fick kela med hennes ungar.
Tänk om ett sådant dubbelsidigt förtroende även kunde finnas hos mer människor.
När alla i Stockholm och Norrland klagar vilt på vädret har vi stekt oss i solen. Först frukost ute, sedan stranden, sedan lunch i solen på Rökeriet och sedan eftermiddag på den nyfixade uteplatsen…ja va fan har vi att klaga på…..
Glömde jag att säga hur mycket vilda stora smultron killarna hittade på strandängarna?
Liten Movitz, smal och kall i bara kalsonger. Där står han och ler varmt när han ser mig. Vad gör du uppe – frågar jag för att klockan är nästan 23. Jag hörde flakmoppen starta, jag blev rädd att ni åkte bort – säger han. Trots att han är redan trygg över att se mig säger jag – älskade, vi lämnar er aldrig. Det var bara Per som for för att hämta vatten till i morgon. Jag går ju här och lyssnar på Abba. Han ler lugnt och säger – Aldrig trodde jag väl att jag skulle kunna känna mig så trygg av att Abba gick på Itunes, men nu vet jag – God Natt.
mmmmmmmmm………………….
 | P på Då blev jag glad |
 | susiluring på Saknar, längtar |
 | Fia på Saknar, längtar |
| susiluring på Saknar, längtar |
 | Anders på Saknar, längtar |
