Tänker och tänker

Jag håller på att formulera en tio-år lång period. Det tar tid. Känslor far hit och dit….tankar rusar kring och minnen gör sig påminda….återkommer

Luft ger energi

Nu släpper vi in luft. Vi river väggar, slänger dåliga saker och tar djupa andetag. Det blir bra – det blir riktigt riktigt bra. Min man – han kan han!

God Jul

God Jul alla kärare läsare och ni mindre kära läsare!!!

Och ett stort grattis till J och R som fyller år!!

Restaurang Nyagatan, Skånegatan 84

I går gick vi och åt på ett för oss nytt ställe. Nyagatan på Skånegatan. En mysig lokal med ett varmt välkomnande servitör. Mycket lät gott på menyn men valet föll ändå på ”Svensk Välhängd biff med en rykande glad rotfruktsgratäng och en sannerligen välgjord sky på madeira och majrova” Det lät himelskt gott. Det var inte så himelskt. Köttet kändes inte särskilt välhängt. Makens bit var lite seg och min var rå. Vår servitör visade dock ingen sur min för det utan tog ut den för att steka på den lite till. Gratängen smakade väldigt mycket ostig potatisgratäng med var absolut inte osmaklig. Skyn på Madeira och majrova var underbart god. Allt hade givetvis varit mycket godare lite längre om köttet serverats på en varm tallrik.

Vinet till maten var supergott!

I stället för efterrätt valde vi att dela på en ostbricka. Tre olika ostar från Löfsta Gårdsmejeri serverade med fikon och lite hårda tillbehör. Den ostbrickan förändrade allt. Otroligt goda ostar. En fullkomlig njuting. En bricka räckte bra till oss båda. Vår servitör spelade Bebé samtidigt som vi njöt och när han sett att vi hade en utbrunnen ljuslykta på bordet och rättat till det så blev allt perfekt.

Vi kan absolut tänka oss att ge Nyagatan en chans till, men då väljer vi kanske viltgrytan eller lammlägg i stället. Ostbrickan slår vi hur som helst till på!

Det lider mot jul…

Åke visste vad som skulle komma. Hennes spända ansikte och hennes kroppspråk. Han visste vad det handlade om också. Jullådan. Den där jävla fucking jullådan. Hon hade tjatat innan första advent, sett mörk ut vid andra advent och nu utstrålade cesium likt ett pajat kärnkraftverk vid tredje advent. Han hade gladeligen druckit glögg hos grannarna och kunde inte köra bil till förrådet på Boktryckarvägen. Hon läckte mer och mer gift. Rummet gick till slut inte att andas i. Han ville bråka – säga emot hennes nedlåtande kommentarer. Men kunde inte. Han visste att det var hans fel. Uppdelningen hade varit solklar i 11 år – han hämtar lådan, hon gör resten av julen.

Till slut orkade han inte längre. Kylan i lägenheten var olidlig. Med ett försök till något slags mandat utbrast han ”jag GÅR väl ned och hämtar den där jävla jullådan”. Hon visade inte med en enda cell i sin kropp att hon tyckte synd om honom. Han gick. Det var vidrigt väder ute. Inte en gnutta julstämning. Regn och blåst som gick rakt igenom honom. Fan vad långt det var till förrådet. Hur skulle
han få hem lådan? Han hade tänkt bära den av ren envishet och ilska. Men envisheten hade vinden blåst bort och regnet hade släkt glöden i ilskan.

I förrådet låg den givetvis inte längst fram. Den låg bakom trädgårdsmöblerna hon propsat på att de skulle ta när hennes föräldrar sålde sin villa. Idioti…de har ju bara en pytteliten balkong. Men det fick inte han bråka om…nej…då var han ju korkad.

Han drog ut alla möbler utan större tillförsikt och hittade lådan. En gammal flyttlåda som knappt höll ihop. Hur skulle han ens kunna bära den hem? Nu fanns ingen återvändo. Han hoppades att hon skulle snava över lådan när hon klev upp morgon efter. Tänk om hon bröt benet…han skulle fan i mig le.

Han gick uppför vägen med lådan. De utklippta handtagen gick mer och mer sönder, till slut fick han bära den under. Vid torget såg han att krogen var öppen. Hon sov ju ändå….han var faktiskt värd en öl. Tydligen var det ett band som spelade och fullt med folk. –”Du måste hänga av dig”, sa en alldeles för stor dörrvakt.
Han hängde av sig och frågade om han kunde lämna in lådan. Garderobskvinnan log en aning men godtog det om han hjälpte henne in med den.

Stämningen var lika hög som bandet var dåligt. Han beställde en öl men kom på att han fasiken var värd en Beska till ölen. En 6:a faktiskt. 20 min senare pratade  han med alla och hade helt släppt sin frus iskalla blick innan han gick hemifrån. Han ringde istället ned några gamla polare och berättade om vilken kanonpingla han hade gift sig med. Om deras vackra barn, om deras fantastiska sexliv, om deras lägenhet och till och med lite om hur han tyckte att hennes mamma var rolig.
Besken kom och Besken gick ned. Vad är 6 x 5? Han hade ingen aning

Någon tände i taket och stunden i livet försvann. Han hämtade ut sin jacka och valde att ta en promenad hem.

Klockan 05.32 vaknade han med ett ryck. JULLÅDAN! Han hade glömt den fucking
jävla jullådan på krogen. Paniken tog död på minsta känsla av både fylla och bakfylla…fan fan fan fan…… Men kris föder kreativitet. Om han bara sov över sin frus och sina barns morgon så han slapp prata med någon…sen skulle han hämta jullådan när krogen öppnade för lunch, sen så skulle den vara hemma på golvet när de kom hem. Han kände sig nöjd över sin klurighet och somnade lugnt om. Ända till 11.32. Det är nåt visst med att jobba hemifrån. Nöjd med hur han löst situationen tog han en lång dusch i hemmets ensamhet. Han gjorde lyxkaffe och åt för många smörgåsar. Sedan tog han bilen ned – fast han inte var säker på att han skulle ha klarat en nykterhetskontrollkontroll. Nöjd såg han att det fanns en p-plats precis utanför krogen. Han parkerade och klev ur. På dörren till krogen stod ”God Jul önskar vi alla våra gäster – välkomna efter trettonhelgen igen”

Han hade inte känt sådana svimningkänslor sedan hans första barn föddes. Munnen blev torr, ljudet försvann och blicken begränsades till ett tunnelseende.…trettondagen….är inte den i januari eller nåt? Det kommer frun aldrig att godta…

Han öppnade bilen och satte sig. Tom. Utan en aning om hur han ska kunna förklara att jullådan inte ens är förrådet längre. Hur säger man till en juloholicfru och två barn att pappa glömde deras jullåda på krogen….
Det går inte.

Ur kris föds kreativitet. Hela stan måste vara full av julpynt. Han startar bilen och kör målmedvetet, och till råge på allt lite för fort, till Åhléns vid Skanstull. Han parkerar i garaget och åker hiss upp till varuhuset. Utan att ens behöva leta finner han avdelningen för julpynt. Herregud – vilken marknad detta måste vara. Betalar folk för all den här glittriga skiten. År efter år…. Åke som säljer medicin undrade om inte julpynt var mer efterfrågat. Bakfyllan sitter och knackar honom på axeln och han börjar må lite illa. Allt glitter, alla människor och inte minst julmusiken i högtalarna hjälper inte till.

Sporadiskt börjar han plocka åt sig silvriga och röda kulor, glitter, julgransljus och några fula tomtar. Han har ingen aning om vad som låg i jullådan. Hur kan det komma sig att han inte vet det efter 11 år? Bryr han sig inte om sin familj?
Flaggor….helt plötsligt kommer han ihåg flaggspelen till granen som han varje år fått sitta och reda ut. Han hittar svenska men kommer även ihåg att de haft hela norden…det var ju så  hans barn lärt sig nordens flaggor redan som treåringar. Men Åhléns har bara svenska flaggor. Mer och mer inser han att det här spricker. Inget ser dessutom ut som de dekorationer hon ärvt av sina farföräldrar. Det är kört.

Han handlar juldekorationer för 1083:-

Sedan köper han en flyttlåda på Whirströms på Folkungagatan, lånar en penna och skriver ”julsaker” på lådan.

Hemma ställer han den i hallen och tittar på den. Som en dålig kopia av något viktigt.  Som Wallenbergare gjorda på fläskfärs… Ingen kommer att gå på detta.
Han skriver ”Förlåt” på en postIt-lapp och sätter på lådan. Han samlar ihop några sporadiska kläder, sin tandborste, boken han läser och lägger allt i en väska. Sedan lämnar han hemmet.

Vill du veta vad som hände sen? Kommer i redigerat skick snart i en bok nära sin säng….

Fokusera på bra saker

Jag fick rådet att fokusera på bra saker. Det är faktiskt inte ens svårt i mitt liv för jag är helt omringad av bra människor och bra saker. Men i natt så var det lite svårt. Tankarna for som de ville. Men så kom jag att tänka på en bra sak. Pongo. Han som blev årets polishund och bor hos en familj jag tycker så mycket om.

Han är gammal nu Pongo. Men jag gillar honom lika mycket för det. Hans husse blir vääääldigt gammal låååångt innan jag blir gammal. Men jag gillar honom också, han får mig alltid att skratta och hade väldigt bra smak när han valde fru (eller om hon valde honom – hur som helst när de valde varandra och att lära känna oss och vi dem och deras coola döttrar).

Inte för att vara taskig…

Inte för att vara taskig….men Pernillas Jul på Tv påminner väldigt mycket om när jag och min lillasyster lagade mat i köket hemma i Bromma och låtsades att vi hade ett matlagningsprogram. Vi låtsades att vi verkligen kunde laga mat och pratade alldeles för övertygat och mycket om varje moment…

Jag vill se Pluras jul i stället.

Varför älskar du mig?

Min make frågar ofta mig varför jag älskar honom. Varför just honom…jag kunde ju älskat någon från Bromma som tog över sin mamma och pappas stora Brommavilla och hade ett fint jobb på bank och fina kläder och spelade innebandy på torsdagar med kollegorna. Varför honom… varför skulle jag älska denna hopplösa människa som bara tror på sin egen kreativitet och som stack från hela släktens givna mönster med högskoleexamen och fasta jobb på bra ställen och ett tjusigt visitkort att dela ut…. MEN jag har träffat hans släkt….inte för att de inte är fina och framgångsrika människor. Det är de. Men är de så himla stöpta i en form. NEJ. Det finns alla sorter och alla kön. Alla med de mest märkliga åsikter och erfarenheter som gör dem levande. Min släkt då…..haha….ja där finns hela spectrat. Från näbbstövlar till Pradadräkten. Och jag tycker att det är underbart. Jag har en son som kommer att hitta ett stöd i de släkter jag lever i oavsett vad han går för väg i livet. Det kommer alltid att finnas någon där som förstår och stöttar honom. Därför älskar jag min man. Bland annat…..

Jag har sovit

Något mycket märkligt har hänt mig i natt. Jag har sovit. I massor av timmar. Motvilligt har jag insett hur ohållbar min sömnbristsituation är. Jag gick till min underbara husläkare och berättade om mina hemska vakna nätter. Hon föreslog en hela massa förändringar men som akut åtgärd skrev hon ut insomningstabletter. Jag har inte vågat ta någon under veckan då jag haft långa arbetspass med mycket tidiga morgnar. I går kväll tog jag dock chansen. Jag visste att jag inte behövde gå upp tidigt i morse, jag har inga barn här hemma i helgen och jag hade inget inbokat. I går kväll så svalde jag således den första tabletten. Sedan vet jag inget förrän telefonen ringde i morse. Jag var överygad om att det var mitt i natten och blev lite orolig när jag dessutom såg vem som ringde…men klockan var 10.34  Jag känner mig helt konstig i dag. Vet inte vad jag ska göra med den nyfunna känslan av att inte vara svimfärdigt trött. Ska kanske ta tag i ett förfallet hem, en förfallen kropp, en försummad make och upptäcka att det finns en värld utanför vår lägenhet och jobbet.

En minut i taget

I dag tar vi en minut i taget. Jag är sliten från långt intensivt arbete i går. Men jag måste säga att om jag blir en känd person som behöver få skydd av Säkerhetspolisen så är det ok. Jättetrevliga människor de däringa poliserna.

Sonen är sjuk igen. Liten och skruttig ligger han i den stora soffan och läser Kalle Anka. Han hade jobbig migrän i natt. Maken sliter med en trollkarls presentation. Allt är lugnt och stilla. Om en stund ska vi äta boeuf bourgignon som serveras med surdegsbröd. Klockan 15.30 har jag och sonen möte med exmaken för att köpa glasögon till M. Vet inte om vi får avboka eftersom sonen är så hängig. Vi tar en minut i taget i dag.

Är sorg och kärlek mätbart

I går var H här en stund. En intressant frågeställning kom upp. Kan man mäta sorg eller är sorg en sorg är en sorg? Hur är det med kärlek – att älska någon. Kan man säga -”jag älskar dig mer” ?

Säkert finns det någon som gjort mätningar i hur en sorg påverkar en människa och därmed gjort den mätbar. Jag har inte tillgång till dessa mätningar men har som vanligt en åsikt. Jag anser att det är mätbart. Jag anser att sorgen av att bli av med sitt arbete är svagare än sorgen över att förlora ett barn. Jag tror ingen betvivlar på det. Men är det mer sorg att förlora ett 15-årigt barn än ett tremånaders barn? Svåra frågor. Jag vet inte ens om de behöver några svar. Däremot tror jag att någon som drabbats av en sorg kan tänka ”du vet inte vad du pratar om…du har sorg för det där…men jag har sorg över det HÄR”

Kan man älska mer eller mindre. Älskar man så älskar man väl? Fast visst kan man älska på olika sätt. Jag älskar barnen på ett annat sätt än jag älskar maken eller mina föräldrar och mina syskon. Fast jag har svårt att sätta ord på skillnaden. Det är bara olika fack i mitt hjärta.

Glädje då? Nä, det tänker jag inte ens gå in på. Men en sak är säker, att vakna en regnig söndagsmorgon i november till ett hav av blommor som maken ordnat åt mig…det är glädje!

Ljuvliga sol

I morse vaknade jag av att F kom in och gosade. Han ville visa mig att himlen var alldeles blå och att solen strömmade in i hela lägenheten. Både han och jag blev alldeles uppfyllda av det och låg länge och babblade hon allt mellan himmel och jord. Det här kommer att bli en bra dag!

Snart 50 000

Nu är det bara några få läsare från 50 000. Tänk så mycket vatten som flutit under broarna sedan jag började blogga. Sitter man bara tillräckligt länge vid floden ser man liken flyta förbi – det säger L-J!

Jag började blogga som ogift med hela hemmet fullt av en massa små goa ungar. Sedan har vissa barn kommit till och andra nästan försvunnit. Jag har haft några roliga jobbuppdrag och några som inte alls var så roliga. Så har jag varit lycklig och sprudlande och nere och gråtig. Så har jag varit arg – väldigt arg. Jag ha blivit uppskattad och fått massor av värmande mail om min blogg men också blivit hotad, förtalad och kränkt.

Jag har fått en hel del nya vänner under åren av blogg. Vissa har trillat in på ett bananskal, andrade blivit hänvisade till bloggen och någon rekomenderad.

Har ni ett blogginlägg ni minns?

Jag kommer att fortsätta blogga året ut, sedan får vi se. 2010 kommer att bli ett helt annat år för oss härhemma med radikala förändringar på många sätt.

Är det bara jag?

Gång på gång ser jag Specsavers reklam på tv. Varje gång undrar jag om själva synfelet visar sig i att han cyklar in i kameran, eller att han arrangerat frukten som ett manligt könsorgan, eller både och? Är det bara jag som funderat över detta?

En tillbakablick

I går fyllde min kära kära svärmor 85 år. Hon är pigg och småsprang runt bland alla sina gäster. Min svägerska funderade på om de var sista generationen som var så där märkligt fräscha vid åldrar mellan 80 och 90 år. Vi diskuterade vårt sätt att leva, strålning, väder och stillasittande framför datorn. Hur kommer det att påverka oss.

Nyfiken över vad som verkligen hände år 1924 när Gun föddes så googlade jag lite. Jag reagerade på två saker – det hårda vädret som gång på gång omnämns över året, och alla strejker som blommar upp här och där. Varför var vädret så hårt då? Och varför var svenskar tuffare och strejkade lite då och då?

17 maj: Mälaren börjar översvämma Mälartorget, Munkbrokajen och Stadshusets trädgård i Stockholm.

7 juni – Vattenståndet i Mälaren når sin maxhöjd, 554 cm.

12 september – Ångaren Teodor av Lilla Edet kantrar och sjunker under hård storm på Vänern. En städerska omkommer

10 oktober – Bryggeriarbetarstrejk utbryter i Stockholm.

13 oktober – En uppgörelse träffas i pälsvaruindustristrejken i Malmö.

22 oktober – Svenska Lloyds ångare Fylgia går under i en storm på Bottenhavet. Alla 22 ombordvarande drunknar.

24 oktober – Svenska lantarbetareförbundet proklamerar strejk. Cirka 2.500 man berörs.

14 november – Bryggeriarbetarna i Stockholm går med på medlingsförslagets villkor och avblåser strejken.

4 januari – Storstrejk utbryter i Stockholm.

8 januari Renhållningsarbetarna i Sundsvall går ut i strejk.
Snöstorm hopar is på svenska östkusten.

15 januari – De strejkande renhållningsarbetarna i Sundsvall demonstrerar mot inkallade strejkbrytare.

25 januari – Svåra isförhållanden inträffar på svenska östkusten efter en flera dagars köldvåg.

5 februari – En våldsam snöstorm rasar över större delen av Sverige. Sjöfarten ställs nästan helt in.

8 mars – Trelleborgs hamn blockeras av ismassor.

5 april – Sympatistrejk för renhållningsarbetarna utbryter på Sundsvalls byggnadskontor.

31 december – Vid ett starkt åskväder i Boråstraktaten slår blixten ned i Haby kraftstation.