I dag tar vi en minut i taget. Jag är sliten från långt intensivt arbete i går. Men jag måste säga att om jag blir en känd person som behöver få skydd av Säkerhetspolisen så är det ok. Jättetrevliga människor de däringa poliserna.

Sonen är sjuk igen. Liten och skruttig ligger han i den stora soffan och läser Kalle Anka. Han hade jobbig migrän i natt. Maken sliter med en trollkarls presentation. Allt är lugnt och stilla. Om en stund ska vi äta boeuf bourgignon som serveras med surdegsbröd. Klockan 15.30 har jag och sonen möte med exmaken för att köpa glasögon till M. Vet inte om vi får avboka eftersom sonen är så hängig. Vi tar en minut i taget i dag.

I går var H här en stund. En intressant frågeställning kom upp. Kan man mäta sorg eller är sorg en sorg är en sorg? Hur är det med kärlek – att älska någon. Kan man säga -”jag älskar dig mer” ?

Säkert finns det någon som gjort mätningar i hur en sorg påverkar en människa och därmed gjort den mätbar. Jag har inte tillgång till dessa mätningar men har som vanligt en åsikt. Jag anser att det är mätbart. Jag anser att sorgen av att bli av med sitt arbete är svagare än sorgen över att förlora ett barn. Jag tror ingen betvivlar på det. Men är det mer sorg att förlora ett 15-årigt barn än ett tremånaders barn? Svåra frågor. Jag vet inte ens om de behöver några svar. Däremot tror jag att någon som drabbats av en sorg kan tänka ”du vet inte vad du pratar om…du har sorg för det där…men jag har sorg över det HÄR”

Kan man älska mer eller mindre. Älskar man så älskar man väl? Fast visst kan man älska på olika sätt. Jag älskar barnen på ett annat sätt än jag älskar maken eller mina föräldrar och mina syskon. Fast jag har svårt att sätta ord på skillnaden. Det är bara olika fack i mitt hjärta.

Glädje då? Nä, det tänker jag inte ens gå in på. Men en sak är säker, att vakna en regnig söndagsmorgon i november till ett hav av blommor som maken ordnat åt mig…det är glädje!

I morse vaknade jag av att F kom in och gosade. Han ville visa mig att himlen var alldeles blå och att solen strömmade in i hela lägenheten. Både han och jag blev alldeles uppfyllda av det och låg länge och babblade hon allt mellan himmel och jord. Det här kommer att bli en bra dag!

Nu är det bara några få läsare från 50 000. Tänk så mycket vatten som flutit under broarna sedan jag började blogga. Sitter man bara tillräckligt länge vid floden ser man liken flyta förbi – det säger L-J!

Jag började blogga som ogift med hela hemmet fullt av en massa små goa ungar. Sedan har vissa barn kommit till och andra nästan försvunnit. Jag har haft några roliga jobbuppdrag och några som inte alls var så roliga. Så har jag varit lycklig och sprudlande och nere och gråtig. Så har jag varit arg – väldigt arg. Jag ha blivit uppskattad och fått massor av värmande mail om min blogg men också blivit hotad, förtalad och kränkt.

Jag har fått en hel del nya vänner under åren av blogg. Vissa har trillat in på ett bananskal, andrade blivit hänvisade till bloggen och någon rekomenderad.

Har ni ett blogginlägg ni minns?

Jag kommer att fortsätta blogga året ut, sedan får vi se. 2010 kommer att bli ett helt annat år för oss härhemma med radikala förändringar på många sätt.

Gång på gång ser jag Specsavers reklam på tv. Varje gång undrar jag om själva synfelet visar sig i att han cyklar in i kameran, eller att han arrangerat frukten som ett manligt könsorgan, eller både och? Är det bara jag som funderat över detta?

I går fyllde min kära kära svärmor 85 år. Hon är pigg och småsprang runt bland alla sina gäster. Min svägerska funderade på om de var sista generationen som var så där märkligt fräscha vid åldrar mellan 80 och 90 år. Vi diskuterade vårt sätt att leva, strålning, väder och stillasittande framför datorn. Hur kommer det att påverka oss.

Nyfiken över vad som verkligen hände år 1924 när Gun föddes så googlade jag lite. Jag reagerade på två saker – det hårda vädret som gång på gång omnämns över året, och alla strejker som blommar upp här och där. Varför var vädret så hårt då? Och varför var svenskar tuffare och strejkade lite då och då?

17 maj: Mälaren börjar översvämma Mälartorget, Munkbrokajen och Stadshusets trädgård i Stockholm.

7 juni – Vattenståndet i Mälaren når sin maxhöjd, 554 cm.

12 september – Ångaren Teodor av Lilla Edet kantrar och sjunker under hård storm på Vänern. En städerska omkommer

10 oktober – Bryggeriarbetarstrejk utbryter i Stockholm.

13 oktober – En uppgörelse träffas i pälsvaruindustristrejken i Malmö.

22 oktober – Svenska Lloyds ångare Fylgia går under i en storm på Bottenhavet. Alla 22 ombordvarande drunknar.

24 oktober – Svenska lantarbetareförbundet proklamerar strejk. Cirka 2.500 man berörs.

14 november – Bryggeriarbetarna i Stockholm går med på medlingsförslagets villkor och avblåser strejken.

4 januari – Storstrejk utbryter i Stockholm.

8 januari Renhållningsarbetarna i Sundsvall går ut i strejk.
Snöstorm hopar is på svenska östkusten.

15 januari – De strejkande renhållningsarbetarna i Sundsvall demonstrerar mot inkallade strejkbrytare.

25 januari – Svåra isförhållanden inträffar på svenska östkusten efter en flera dagars köldvåg.

5 februari – En våldsam snöstorm rasar över större delen av Sverige. Sjöfarten ställs nästan helt in.

8 mars – Trelleborgs hamn blockeras av ismassor.

5 april – Sympatistrejk för renhållningsarbetarna utbryter på Sundsvalls byggnadskontor.

31 december – Vid ett starkt åskväder i Boråstraktaten slår blixten ned i Haby kraftstation.

För några veckor sedan satt jag i ett kök i Stäket och diskuterade med H. Hon störde sig på dessa eviga ”mannen på gatan- intervjuer”. Jag kunde inte annat än att hålla med. Varför är det så viktigt. Självklart ska alla komma till tals, men jag vill inte ha en fråga om lärarnas situation på gymnasiet. Jag vill inte ha den för jag har inte en susning om hur det är att vara lärare på gymnasiet. Varför skulle någon då vara intresserad av att hör min åsikt? Just nu var det PLUS på tv. Det handlade om ”Äkta vara” -skylten. Två pålästa kvinnor står i studion och debatterar mot varandra – DÅ dyker det upp. Sverker säger att de är tvungna att avbryta en stund för att höra var folk på stan tycker. VARFÖR? Jag bryr mig inte om vad Sven från Hagsätra tycker. Låt alla få komma till tals genom rösträtt, yttrandefrihet, låt Sven skriv en blogg om vilket ämne han vill, men avbryt inte ett program med kunnigt folk för att höra vad han tycker om något han inte vet något om.

OBS! Sven från Hagsätra är bara ett uttryck för mig, jag känner inte och har aldrig sett något uttalande från någon Sven från Hagsätra.

Inte för att jag brukar känna någon slags likhet med en kille i 20-årsåldern, men så långt från att känna någon likhet med en som jag känner nu har jag aldrig känt.

Jag har nämligen precis tittat på Silent library på kanal 5. Vilket utomordentligt otroligt fånigt program. Det gjorde mig nästan arg. Och så känner jag mig lite gammal och tråkig samtidigt. Jag vet hur många som kommer att sitta och vrida sig av skratt och jag vet hur många klipp som kommer fara runt från YouTube.

Bara så alla vet så passade inte programmet min smak!

I natt fick jag sova några timmar. Grannen Ingela kom med smärtstillande. Fullkomligt slutkörd av sömnbrist och smärta la jag mig på sängen och svalde tabletten. En stund senare lättade smärtan på och sedan somnade jag. Några gånger vaknade jag, men jag sov. Jag verkligen sov.

I morse påpekade maken att jag såg piggare ut. Smärtan är tillbaka igen men orken att kunna hantera den blir så mycket större när jag har fått sova lite.

Ryggsäck och keps
Bak och fram när han går till skolan
Vinkar och ler
Med en frånvarande blick
Ser honom gå
Och jag känner ett styng av smärta
Satt jag med min tidning när han gick
Vad vet jag om dom tankar som han tänker
Och tiden som han ger mig rinner ut
Min lycka är dom ögonblick han ser mig
Nån värdefull minut

Kan man ha en solkatt i en bur
Hur kan jag fånga små sekunder
Av hans under
Kan man ha en solkatt i en bur
Dela varje var och när och hur
Var gång jag tror jag börjat ana
Har han bytt bana
Kan man ha en solkatt i en bur

Sömniga ord
Han och jag där vid frukostbordet
Ännu en dag
Då vi knappast ser varann
Sen när han gått
Kommer känslan jag ofta känner
Chanserna jag hade som försvann
Vad hände med dom äventyr jag drömt om
Och resor jag planerade för oss
En vecka här och där men inte mera
Så svårt att komma loss

Kan man ha en solkatt i en bur
Hur kan jag fånga små sekunder
Av hans under
Kan man ha en solkatt i en bur
Dela varje var och när och hur
Var gång jag tror jag börjat ana
Har han bytt bana
Kan man ha en solkatt i en bur

Jag önskar att jag kunde stanna tiden
Och leva alla stunder om igen
Alla fina stunder

Ryggsäck och keps
Bak och fram när han går till skolan
Vinkar och ler
Med en dagdrömmande blick

Jag tycker om Jill Johnson. Egentligen kanske inte hennes musik, men hon har en underbar röst och jag tycker att hon är mycket sympatisk i det jag sett. Men ibland blir det lite fel. Såg just en repris när Jill gästade Robin i hans show. Hon berättar en fin historia om ett brev hon hade fått av ett barn. Men nog använder hon lite fel ord och uttryck…

Flickans mamma hade dött hastigt och lustigt (?). Jag grät stora krokodiltårar när jag läste brevet….

Jill är dock förlåten för mig. Jag vet att hon menade väl.

Jag vill tända en massa ljus i köket där jag sitter och skriver. Jag vill att Bozze ska hålla mig sällskap när jag skriver. Men Bozze brinner upp om han är nära ljusen.

Problem!

Jag tittar förvånandsvärt ofta på t ex Hell´s Kitchen. Ett gäng wannabe-kockar som sliter för Gordons godkännande. I varje avsnitt har någon inte levt upp till kraven och får sparken. Hur kommer det sig att sådant här förekommer i lite olika program just rörande yrket kock.

Personligen hade jag tyckt att det var mycket roligare om det handlade om ett antal tjänstemän på försäkringskassan. Ett handläggningsproffs som står och vrålar åt Arne eller Susanne -”what the fuck, har du inte betalt ut hennes sjukpeng än, det har ju gått 2 månader. Idiot, lämna skrivbordet omedelbart!!!

Senare får de stå upplysta på golvet i receptionen. Bakom står alla andra handläggare i mörker och låtsas se ledsna ut. Arne och Susanne står där och väntar på vem som ska får stanna kvar och vem som får åka hem. Proffshandläggaren frågar båda om varför de tycker att de borde få vara kvar.

Susanne säger med gråten i halsen att hon faktiskt hade svarat på ett inkommande mail efter att ha först läst heeela mailet och sedan svarat på samtliga frågor som fanns i det.

Arne säger att han borde få vara kvar för att han utvecklat ett standardsvar där han hänvisar alla inkomna brev och mail med att personerna i stället får överklaga hos en annan myndighet och därmed minimerar Försäkringskassans arbete.

Proffshandläggaren blir lite imponerad av båda men låter Arne gå. Det Susanne gjort har i princip aldrig hänt medans Arnes idé sedan länge praktiserats i flera delar av landet.

Arne får lämna in stämpeln med sitt namn och lämna byggnaden.

Nu har vi bestämt oss för att fokusera. Vi ska renovera den här lägenheten i lagom takt (vi ger oss 1,5 år). Jag ska prova att bli piggare och gladare med hjälp av en diet fylld av färgade grönsaker. Jag ska älska stunder och inte oroa mig så himla mycket för skit som kommer i morgon. Jag ska tända fler ljus, köpa mer blommor och bada länge och ofta.

Jag får frågan om jag lever längra då det blir allt glesare mellan inläggen. Jo jag lever. Livet tar däremot 24h varje dygn just nu.

Hinner inte skriva här, med det ger sig! Så länge får ni nöja er med en pausbild på två älgar som vi träffade på Ingarö